Oradour-sur-Glane

Oradour-sur-Glane ligger i Frankrike. Platsen kallas idag för "martyrernas by" efter det som inträffade på platsen den 10 juni 1944.

Tyska SS-soldater totalförstörde byn och dödade 642 innevånare inklusive kvinnor och barn.

 Bild från 1944

Tack vare den franska presidenten de Gaulle, står byn idag kvar som ett minnesmärke och museum över den fruktansvärda händelsen.

I februari 1944 var den 2:a SS pansardivisionen stationerad norr om Toulouse i väntan på utrustning och nya trupper. Efter invasionen i Normandie (dagen-D) var divisionen beordrad att ta sig tvärs över landet för att stoppa de allierades framfart.

Tidigt på morgonen den 10 juni blev de informerade om att en SS officer hölls fången av motståndsrörelsen i Oradour sur-Vayres, en närliggande by.

Tyskarna spärrade av byn Oradour-sur-Glane som de av misstag trodde var Oradour sur-Vayres.

De beordrade alla bybor och alla som råkade  befinna sig i byn just då (bl.a. 6 personer som vid just det tillfället cyklade genom byn) att samlas på torget för att få sina identitetspapper kontrollerade.

Kvinnorna och barnen låstes in i kyrkan medan byn plundrades.

Under tiden leddes männen till sex stycken lador där maskingevär redan var uppställda

Enligt de som överlevde massakern började soldaterna skjuta dem, men siktade på benen för att de skulle dö långsamt.

När männen slutat röra sig hällde de bensin över kropparna och tände på ladorna.

Det var bara 6 st män som lyckades ta sig därifrån, men en av dem sågs sedan gående mot kyrkogården och sköts då i huvudet. Allt som allt dödades 190 män.

Tyskarna fortsatte till kyrkan där de placerade en brandbomb. Om några kvinnor och barn försökte fly ut genom dörrar och fönster sköts de till döds. Totalt dog 247 kvinnor och 205 barn här.

Endast en kvinna vid namn Marguerite Rouffanche överlevde. Hon lyckades ta sig ut genom fönstret i sakristian tillsammans med en ung kvinna och ett barn. Alla tre sköts. Marguerite skadades med överlevde till skillnad från de andra två. Hon gömde sig i ett par buskar och höll sig gömd till morgonen efter då hon räddades. En annan grupp på ca 20 bybor hade lyckats fly så snart tyskarna körde in i byn.

Några dagar senare kunde de överlevande begrava sina döda. 642 personer hade mördats på bara ett par timmar.

12 januari 1953 hölls en rättegång i Bordeaux mot de 65 tyska soldater (av de 200 som varit med vid massakern) som fortfarande var vid liv.

Marguerite Rouffanche under rättegången 1953

1988 dog Marguerite Rouffanche dog 91 år gammal. Andre Desourteaux, som var son till borgmästaren sa att det var väldigt tungt att bära henne till kyrkogården, eftersom de bar alla offer med henne.

Det enda barnet som överlevde massakern heter Roger Godfrin. Han var 7 år gammal 1944. 

Han levde till 2001 då han dog 65 år gammal. Han sa att det var ödet som gjorde att han överlevde. Han gjorde precis som alla de andra. Smartare personer än mig dog, det var bara ödet, det finns inget hjältemodigt i det.

Roger Godfrin vid minnesmärket i Oradour-sur-Glane

Robert Hebras överlevde också den dagen. Han berättar att det var en lördag då detta hände. Han var ledig från sitt jobb som mekaniker och stod utanför huset och pratade med en vän när de hörde ljudet av de tyska lastbilarna som körde in i stan.

Robert Hebras besöker byn

Han var med i en av ladorna. Folk sköts runt omkring honom och han blev själv träffad med flera skott. 18 år gammal överlevde han genom att spela död liggande under de andras döda kroppar. 

Skottskadan och bränd av elden lyckades han ta sig ur ladan och gömma sig i skogen.

Han återförenades senare med sin pappa som hade varit utanför byn just den här dagen.